lowii

Här ligger jag i sängen med en sträckt rygg, en värmedyna under mig och datorn i knät och tycker allmänt otroligt synd om mig själv. Det är mycket man ska hinna under sina tre år på volleybollgymnasiet om man är jag. axelskada, lårsträckning, magsträckning, plötslig utväxande knöl på hälen- och så nu- ryggsträckning. Det är nåt med mej och sträckningar helt enkelt.. En av mina alla fallenheter..
     Apropå fallenheter så satt jag och limpan idag och funderade på vad det egentligen ska bli av oss, och på just våra sådana, fallenheter alltså. Det slutade med att vi blev rätt deppiga båda två, eftersom att vi inte kom på så många. Men duktiga som vi är på att intala oss bra saker så kom vi fram till att rätt som det är, när vi minst anar det så kommer den där fallenheten och det där brinannde intresset, som gömmer sig riktigt bra hos oss båda, bara dyka upp. Och då kommer vi veta vi precis vad vi ska göra för otroligt roligt, intressant och givande!

Tills dess kan man simma lungt, chilla på en pinne, och bara vaara.. Med andra ord- vårat liv här i detta underbara volleybollhus, med dessa underbara människor. Jag älskar att vara här, och jag vet att jag under hela mitt liv kommer att se tillbaka på den här tiden som en helt otroligt underbar tid.

Värst vad sentimentalt det blev nudå.. Måste vara ryggsträckningen..
PUSS