lowii

John Blund var ääär du?? Klockan är tio över ett, jag är hur trött som helst, mina ögon svider men så fort jag stänger ögonen spelar hjärnan upp massa virriga bilder och osamanhängande tankar som stör mig.

Just nu funderar jag på hur mitt namn kommer uttalas i USA. Lovajsa!?? Tycker mitt namn är lite småfult redan nu, men där kommer det ju låta urlöjligt. Kanske skulle man byta till sitt andranamn..? hmm..
Sen funderar jag på studenten också, vilken är om TJUGOTVÅ dagar (räknade jag ut lite snabbt precis nu, vilket jag ångrar eftersom detta gjorde mig o e r h ö r t  stressad). Herregud! Tjugotvå dagar är ingenting! 

Våran svensklärare höll ett "avskeds-tal" för oss idag, och jag insåg då att det verkligen är VI som ska ta studenten om några veckor. Jag vet inte vilka jag trodde det gällde förut, men när jag satt där på lektionen idag så kändes det litegrand som att poletten trillade ner. Bättre sent än aldrig.

Så nu får jag inte säga, "jag fattar inte att studenten blablabla..." längre. För nu har jag faktiskt fattat.

Nu har jag svamlat färdigt.
Godnatt (hopefully!)

Min mjälte är 13 cm för stor.
Jag får inte träna.
Jag åker till Miami om 3 månader och två dagar.

And that's it.

Det är så orättvist. Våren bara togs i från mig, och nu sitter jag här med en stor klump i magen. Det borde inte vara så! Jag blir så arg för att det borde vara allt annat än så.
Jag vill ju bara få vara glad över allt, inte känna denna frustrerande ångest.